Februari 2011
Hej alla vänner blåhundar!
Vet ni att i morgon är det första dagen vi träffades på stationen i Hudiksvall. Dit kom man utan att veta vad som skulle hända, känslan när jag stod där var: vad har jag gett mig in på? Ni skulle bara veta hur bra jag mår - nästan inte alls ont i min mage mer, det går inte att jämföra som det var tidigare. Jag har en viktnedgång på 21.1 kg sedan vi träffades sist. Jag vill inte gå ner mer, men vet inte riktigt hur jag ska plana ut. Förslag är välkomna. Äter LCHF-mat, har börjat äta frukt ibland, annars följer jag planen. Kan ni inte skriva och berätta hur ni mår och så vidare. Jag längtar efter att höra från er på vår 1 årsdag i morgon.
L
Januari 2011
"Hej jag heter X, och jag är nykter matmissbrukare!
Och jag är fullständigt, tveklöst, odiskutabelt maktlös inför maten!
Och jag är fullständigt, tveklöst, odiskutabelt lycklig för att jag erkänt det, för annars hade jag ALDRIG fått ett så rikt liv som jag har idag"
Skrivet av E, januari 2011
December 2010
I have had for the last week a feeling of mediocracy. I am bored. I need something to happen. When nothing happens I get restless. So, what can I do about that? Well, life can not be ups and with sensations or something happening all the time. If I continue to seek something to happen I will always be bored or restless when things do not happen. When things do not happen I want to eat. For the future I have to learn to be contempt also when life feels "flat". That is ok too. Bored and restless is a warning sign for me. I believe if it had not been for the diary I write every day now, I would go to food. I also register that when absolutely abstinent I observe my red dog better. I am so fucking powerless over the disease, it is working and lurking 24-7, 365 days a year.
Anonymous
Oktober 2010
Idag firar jag ett år! För ett år sen förändrades mitt liv totalt - med sjukdomsinsikt, kunskap, matplan och ett handlingsprogram. Tack för att du fortsätter hålla kurser och hjälpa oss!! Idag är jag en helt annan människa både fysiskt, psykiskt som andligt. Gud vägledde mig till dig, men jag tog stegen!
Mycket kärlek från
L.H.
Augusti 2010
Hej Bitten! Annars är allt bra med mig och jag har nu varit abstinent sedan vi träffades på Österlen i maj 2007. Så härligt att inte längre behöva avge det klassiska nyårslöftet att ”i år ska jag börja banta och gå ner i vikt”! Nu njuter jag varje dag av min kolhydrat-glesa kost. Har blivit lite tiltad på matlagning och bara längtar till Pernilla ska ha sin nästa matlagningskurs.
Sign L.
Juli 2010
Det är kväll. Min man säger: "Hej då, ha det bra!" och lämnar huset för ett möte på stan.
Detta är ögonblicket jag har väntat på! Jag känner en härlig förväntan och samtidigt ett lugn.
Jag går till kylskåpet och tar fram smör, ost, skinka. Plockar fram baguettebröd och brer på. Öppnar frysen och tar fram glassen jag har satt längst in, så att ingen annan kan hitta, det är en halv liter. Jag lägger upp den i en sopptallrik och medan den sakta tinar upp vispar jag grädden, som jag har gömt bakom annan mat i kylen, och lägger en stor hög på glassen.
Ur köksskåpets bakersta hörn tar jag fram en påse cashewnötter som jag strör över grädden. Sist tar jag fram en chokladkaka ur min handväska och lägger bredvid det andra som efterrätt. Nu är jag färdig och tar allting på en bricka in i vardagsrummet och sätter mig framför TVn.
Jag känner hur mitt välbefinnande ökar när jag börjar äta mackorna och fortsätter med glassen.
Men innan jag har avslutat glassen börjar jag känna obehag och jag äter snabbare, medan obehaget i mig växer sig allt starkare till en känsla av skuld och skam. Jag står inte ut med detta och rycker bort papperet från chokladkakan och trycker i mig hela, men känslan stannar, ökar och förvandlas till ångest.
Jag tänker: "Vad har jag gjort?"
Jag reser mig och går till spegeln i hallen och tittar med ångestfyllda ögon på min kropp. Jag väger 115 kg till en längd på 1,75 och jag känner avsmak inför bilden av mig själv i spegeln. Tankarna mal: Varför kunde jag inte hålla mitt bantningslöfte ikväll? Hur skall jag klara att gå till arbetet i morgon, där utmaningar i form av kollegornas (kritiska?) ögon väntar?
Jag måste lugna ner paniken som breder ut sig i mig.
Jag går till frysen, tar ut ytterligare en portion glass, lägger på resten av vispgrädden och nötterna, går tillbaka till soffan framför TVn och äter upp alltihop, medan jag ger mig själv ett heligt löfte att jag skall börja banta på riktig i morgon, senast på måndag! Jag vill nu bara sova ifrån alltihopa och faller i sömn.
Vill du veta hur det gick med mitt löfte på måndag?
Om du, som jag, är en tvångsmässig Överätare, som äter på känslomässiga grunder, så vet Du.
Jag lyckades aldrig hjälpa mig själv.
Ändå står jag här i dag, 15 år senare, är normalviktig, full av livslust och är min egen bästa vän.
Hur gick detta till?
Eftersom jag skriver på Bittens hemsida, förstår du att jag tillhör de personer som har fått ta del av hennes professionalism, klokskap och medmänsklighet. Hon har varit min ögonöppnare, min inspiration och min vägledare.
Efter behandligen hos Bitten har jag fortsatt med Oas 12- stegsprogrammet, där jag fann gemenskap, kärlek och kraft att en dag i taget leva det liv gud menade med mig.
Så mycket har förändrats i mitt liv, men bäst av allt är alla mina helade relationer i familjen, som hade tagit skada av mitt missbruk.
Till Dig, kära vän, som läser detta: Om jag kunde vända skutan, så kan Du! Var inte rädd.
Du har redan varit i det svåraste, det kan bara bli bättre!
Av hela mitt hjärta önskar jag dig lycka till!
Dorothea
Maj 2010
Jag delar in mitt liv i ”Före och Efter Bitten”. Före jag träffade Bitten var mitt liv väldigt kaosartat på många sätt. Jag hade försökt ett otal dieter, varit väldigt förvirrad, osäker och mått dåligt rent mentalt. Sen kom jag till Bitten i Hudiksvall den 6/1 2010 och mitt liv förändrades för all framtid. Nu har det snart gått 5 månader och jag mår så bra. Jag har fått tillbaka mitt liv. Dimhjärnan har släppt, jag tänker klara tankar och just det är den största vinsten för mig. En annan vinst är att jag åter känner känslor. Idag blir jag arg och kan förstå varför jag blir arg och jag vågar vara kvar i ilskan. Jag kan också uttrycka min ilska på ett vettigt sätt och behöver inte döva eller dämpa känslan med en massa gifter och onyttigheter. Kroppen och sinnet är inte längre stressat, utan det finns ett lugn idag som jag inte känt på länge. Mitt Efter-Bitten-liv har just börjat. Tack snälla Bitten för att du finns och tack mina kurskamrater för det enorma stöd och jag fått och fortfarande får!
Gunnel
April 2010
Ang Studio Ett- reportage 21 april om sk fetmaoperationer:
Det är inte alls känslor som gör att du småäter eller tröstäter, som Monica sa i Studio Ett-reportaget den 21 april. Och det är inte psykologer som ska hjälpa till när du inte håller vikten. Jag anser att det är en biokemisk obalans som sätter igång matsug på framförallt kolhydrater som bröd och godis. Problemet sitter i hjärnan. Jag är själv nykter alkoholist sen snart 24 år och har en biokemi som gör att jag går igång på kolhydrater. Jag har själv gjort en sk gastric sleeve-operation, för två år sen, på Centrum för titthålskirurgi (CFTK) i Stockholm, betalade själv. Ville investera i min hälsa och i ett friskt liv. Har gått ner 34 kilo. Där finns psykologhjälp att tillgå, men jag anser alltså att de som fetmaopereras framför allt måste lära sig att de har en unik biokemi. Som gammal radio- och tvjournalist (bl a Ekot), så tycker jag att denna fråga ska belysas för att få en rätt bild av hur det fungerar för den som gör en sk fetmaoperation.
Mvh
Elisabeth af Geijerstam
Februari 2010
1) Gått ned 31 kg (tickar nedåt fortfarande, väger 91 idag) Detta gör att jag kan rida igen!
2) Sparat ihop pengar (pengar som tidigare har gått till godis) så att jag kan köpa en häst! Hästen i fråga heter Orka och är ljuv som en sommardag - bättre än alla cocosbollar på jorden!
Sign A
Januari 2010
Annars är allt bra med mig och jag har nu varit abstinent sedan vi träffades på Österlen i maj 2007. Så härligt att inte längre behöva avge det klassiska nyårslöftet att ”i år ska jag börja banta och gå ner i vikt”! Nu njuter jag varje dag av min kolhydrat-glesa kost. Har blivit lite tiltad på matlagning och bara längtar till Pernilla ska ha sin nästa matlagningskurs.
Vi hörs! Allt gott till dig, Bitten!
Sign L
Januari 2010
Jag heter Mats-Einar och jag har kämpat med olika beroenden i hela mitt liv. 1989 hittade jag in i 12- stegsrörelsen AA / NA - senare också OA.
Mitt beroende började med socker när jag var väldigt liten, jag tror jag var 3-4 år. Efter det byttes olika preparat ut, men sockret fanns med hela vägen. Vid 6 års ålder medicinerades jag för damp, numera känt som ADHD. Jag blev beroende på de medicinerna. Vid 9 år rökte jag regelbundet. Jag stal, ljög och manipulerade och vid 12 började jag supa. Vid 15 rökte jag hasch, vid 17 återfann jag tabletter och när jag var 20 började jag med amfetamin. Mat åt jag som en häst.
Vid 23 blev jag kristen. Jag hade då redan försökt sluta med droger ett antal gånger men misslyckats. Det fortsatte med flera återfall fram till och med 1989, då jag blev vägledd in i AA / NA. Där påbörjade jag en stabilare drogfrihet och mitt sista återfall avslutades nyår 92 / 93. Sedan den 23 jan 1993 har jag varit ren helt och hållet. Jag har Gud att tacka för min resa och all den kunskap jag har fått. Bitten är en av mina stora läromästare i min tillfrisknanderesa. Att arbeta i stegen och ha med sig den kunskapen som hon förmedlar är ovärderligt i allra högsta grad.
Via en tjej i NA som tipsade mig om Bittens behandling så fick jag komma dit på grund av min diabetes - försäkringskassan betalade (jag är den första i Sverige som fick F-kassan att betala). Jag var också en av de första männen som var i behandling hos Bitten för mitt sockerberoende/ätstörningar. Det var vårvintern 2000 eller 2001.
Jag är ingen lätt människa att tas med - stor som ett hus, högljudd, snäll som bara den men med ett humör som skrämmer de flesta (är borta nu). Bitten och andra fick allt ta sin beskärda del av mina humörsvängningar under avgiftningen från socker. Med facit i hand kan jag säga att sockeravtändning är minst lika helvetiskt som amfetamin – till och med värre, vill jag påstå!
Att ändra på mina matvanor, jag som alltid backade och tog dubbla portioner av allt, var inte lätt - men efter att i flera omgångar ha varit hos Bitten ändrades mina matvanor ganska rejält. Mitt sockerberoende hamnade under viss kontroll, men först och främst åt jag mindre, vilket är tur - för nu är jag nyopererad med Gastric Bypass. Som värst var jag förra året uppe i 149 kg. Innan operationen vägde jag 142 kg. I skrivandes stund är jag nere i 132,5 kg och målet är 100 kg till mina 196 cm.
Om det inte hade varit för den insikt och vägledning Bitten har gett mig, hade jag nog vägt uppåt 200 kg, men tack vare den kunskap jag har fått, har jag kunnat hantera mina problem ganska bra i förhållande till hur det var tidigare. Den kunskap du har gett mig, Bitten, och också din vänskap, är ovärderlig! Du är onekligen en speciell person och kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Jag använder den kunskapen på daglig basis idag och har stor nytta av den. Jag är en 12-stegsmänniska och har införlivat det gällande mina ätstörningar också. Och nu efter Gastric Bypass-operationen kommer mina kunskaper om kosten helt klart också att komma till stor nytta. Jag fortsätter att hålla mig à jour med olika kunskaper som förmedlas av Bitten.
Med vänlig hälsning
Mats-Einar
Jag måste bara få dela med mig:
När vi var på intensivvecka hos Bitten fick vi ju i uppgift att som avslutning skriva ett brev till oss själva som hon skulle posta till oss om ett halvår. Jag antar att ni också fick era nu. Jag hoppas verkligen att ni också fick en sån positiv upplevelse som jag fick.
När jag fick mitt skrattade jag och grät omvartannat när jag läste. SÅÅÅÅ häftigt. Det jag beskrev i brevet var ett drömscenario som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. (men jag förstod ju att jag måste breda på för det skulle ju va som en afirmation...) Månaden innan jag kom till Bitten var jag svårt depremerad och ville inte leva. Men allting i brevet har slagit in!!!!! En del saker är fortfarande under arbete som tex att hushålla med energin men i det stora har jag verkligen det nya livet jag beskriver.
Jag tackar min högre makt för att jag fick chansen att åka till Bitten!
Kramar
Elisabeth
Hej Bitten!
Jag vill tacka dig för att du har räddat mitt liv.
Det är skrämmande men jag vet inte hur det skulle gått om jag inte träffat dig.
Jag var med i din intensivkurs uppe i Hudiksvall i september förra året.
När jag åkte upp till dig var jag gravt överviktig och illa däran både själsligt och kroppligt.
Jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på, vilket var tur. För när du sa första dagen att vi aldrig mer skulle få äta socker var det som ett slag i magen (det var den röda hunden som blev rädd). Hade jag vetat det hade jag aldrig bokat in mig på din intensivkurs :).
Men det var såå skönt att få en diagnos. Trycket lättade från bröstet. Det var inte mitt fel, jag hade inte dålig diciplin.
Otroligt nog så har allt gått så lätt. I början blev jag rädd att det gick för lätt.
Jag hade drömmar där jag åt kaffebröd och blev så arg på mig själv att jag förstört allt och sen så vaknade jag och kände mig lättad att det bara var en dröm.
Efter intensivkursen åkte jag hem till Stockholm och kontaktade Åsa. Hon hjälpte mig mycket i början.
Nu har jag bokat tid igen hos henne till 07 januari och då ska jag äntligen få börja lägga till lite livsmedel.
Jag har gått ned från 123 kg till 59,5 kg!!!
Det är så monumentalt stort att jag knappt kan förstå det i bland. Att jag har gått ner över 60 kg. Otroligt.
Jag har fått lära känna mig själv igen. Nu känns det som min kropp inte har några begränsningar. Jag kan göra så mycket mer.
Jag sitter inte längre själv hemma med min dåvarande bästa kompis godiset. Nu känns det som jag är närvarande i livet.
Tack än en gång för att du startade upp ditt företag och bestämde dig för att hjälpa andra.
Tack, tack tack.
Med vänliga hälsningar
Annelie Råklint
Mars 2007
Hej Bitten, jag vill tala om för dig att nu i dagarna har jag varit FRI i 15 år tack vare dig. Jag är dig ständigt tacksam. Vill bara att du skulle veta.
Kram
Anna